den ensamma rödvinsprovaren.


Sen sist har det snöat och hjärtat mitt har därmed hoppat glädjeskutt. Det enda negativa med detta vackra var att 1. jag och Andreas höll på att krocka med våra inte så dubbiga dubbdäck och 2. det blev plusgrader = snö borta lika fort som den kom. 
Jag har också vaknat av värmedöden då jag inte vågar röra mig i sängen när de här två ligger precis vid mina fötter. Är en så fantastisk kattmamma som inte vill väcka mina ungar i onödan. Om de är lika fantastiska tillbaka? Skulle inte tro det. 
En dag vankades det julbord med jobbet. Den planerade förfesten ställdes in pga plattång och barn är ingen bra kombo. MEN jag hade ju trots allt köpt rödvin och för att lära sig tycka om det - vilket jag just nu kämpar med - så måste man faktiskt dricka det kontinuerligt. Resulterade i hög allsång till julmusik samt några telefonsamtal med Andreas för att slippa känna hur ensam jag faktiskt var. Hur det gick med läran om rödvinsdrickande? Mycket bra, men kunde vart lite fylligare i smaken. Hohihi. 
Ensamheten höll inte i sig alltför länge och efter en hel del om och några men kunde vi slå oss ner för att avnjuta italiensk (jul?)mat. Det var gott och ganska kul.
Sen har jag mest skällt lite på den här grisen som absolut vill att man ska vara vaken nattetid men gärna somnar så fort man borde gå upp morgontid. Dock är hon förlåten så fort hon kommer springandes med det högsta spinnet i denna värld och lägger sig tätt intill. Har dock jättesvårt att förstå den förlåtande känslan i detta nu eftersom det i skrivande stund pågår någon typ av "datten" mellan katterna. På mina ben under täcket och genom hela lägenheten springer de.
Dribblar någon plingande leksaksmus och med utfällda klor glidtacklar de varandra över golvet. 

Klockan är halv ett. Jag har körlektion klockan åtta imorgon. Nu rev de ner alla mina penslar.

Jag avgår.

S.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0