världens bästa år.
Igår firade vi ett år tillsammans! Världens bästaste bästa år, och det var bara början.
Firade med tapas på Anna Greta och hade en allmänt världsmysig dag. Plus med maten: chiliaiolin, friterade bläckfiskringar och den lilla charkistallriken. Minus med maten: att de utlovade handskalade räkorna inte alls var handskalade, att den utlovade hemmagjorda trion av sorbet var köpt helt vanlig glass och framför allt att vinet var något av det äckligaste som någonsin druckits.
S & A.
Firade med tapas på Anna Greta och hade en allmänt världsmysig dag. Plus med maten: chiliaiolin, friterade bläckfiskringar och den lilla charkistallriken. Minus med maten: att de utlovade handskalade räkorna inte alls var handskalade, att den utlovade hemmagjorda trion av sorbet var köpt helt vanlig glass och framför allt att vinet var något av det äckligaste som någonsin druckits.
S & A.
fläderte klockan fyra en måndagsmorgon.
Drömmer oroligt och vaknar med ett ryck när hans väckarklocka ringer klockan 03.40. Allt är tyst, världen sover, rummet alldeles kolsvart och man anar knappt de två kattsiluetterna som snusar vid fotänden. Jag drar mig närmre honom. Håller hårt och hans armar kramar tryggt när hans andetag gör mig varmare. Vill stanna tiden där.
Men han måste ju gå upp till slut, efter otaliga snooze-larm, och jag känner att det är en sån där dag. En som börjar med huvudvärk och för snabbt klappande hjärta och jag kommer sakna honom hela dagen, längta efter kvällen när vi sitter tätt ihop framför något halvkasst program på tv. Kommer oroa mig igenom timmarna tills dess. Inte somna om fastän det inte ljusnar än på länge.
Han vet. Han ser igenom mig som han alltid gör och när jag tror att han kommer in för att pussa mig hejdå viskar han vill du dricka lite te med mig innan jag går?
Så ändrar dagen skepnad. Långsamt för varje klunk känner jag hur hans trygghet etablerar sig i mig och han stannar tills varenda liten droppe är uppdrucken. Säger lugnande roliga fina saker och när han ska gå känner jag hur hjärtat slår snabbt fast av kärleksrus och huvudvärken har nästan avtagit.
Jag älskar honom. För hur han ser igenom mig och för hans sätt att lugna mig som ingen annan. Han är allt och jag älskar älskar älskar älskar honom så oändligt mycket.
S.
den fundersamma om den hyperaktive matentusiasten.
Det här är alltså Andreas, min alldeles egna pojkvän. Han är den absolut bästa personen jag vet. Låt mig förklara varför: Eftersom Andreas är cirka bäst i världen på att fånga upp små typiska saker i människors olika agerande i olika situationer blir han också väldigt väldigt rolig. Den typiske ullaredsbesökaren, medelålderssvenssons på charter, att skapa människokaraktärer utifrån våra katter...... Och så vidare. Jag skrattar åt honom hela tiden och om jag är på dåligt humör räcker det med en viss blick alternativt danssteg alternativ sång med rolig röst för att jag ska gå från sura minen till gapskratt.
Det finns ingen som går in i saker så helhjärtat som han. Stipendie i musik för att sedan sadla om helt och lägga hela sitt liv på mat och bli stjärnkock (håhå, det skriver jag under på) för att sedan testa på bagarlivet istället och bli mästare på äkta surdegsbröd. Eller här hemma hos oss, där ingenting står ogjort i mer än någon dag. Det här med "jag gör det sen" finns liksom inte hos honom och därför blir han ibland övermänsklig. På ett väldigt fint sätt.
Kärleken. Världens absolut varmaste, tryggaste person att vara kär i, vilket jag då är i honom. Fina ord, massa kramar hela tiden och stöttande i precis alla lägen. Dessutom älskar han djur (ni skulle se hans faderskap till våra katter) och barn. Och djur och barn älskar honom. Ni förstår vilket kap va.
S.
Det finns ingen som går in i saker så helhjärtat som han. Stipendie i musik för att sedan sadla om helt och lägga hela sitt liv på mat och bli stjärnkock (håhå, det skriver jag under på) för att sedan testa på bagarlivet istället och bli mästare på äkta surdegsbröd. Eller här hemma hos oss, där ingenting står ogjort i mer än någon dag. Det här med "jag gör det sen" finns liksom inte hos honom och därför blir han ibland övermänsklig. På ett väldigt fint sätt.
Kärleken. Världens absolut varmaste, tryggaste person att vara kär i, vilket jag då är i honom. Fina ord, massa kramar hela tiden och stöttande i precis alla lägen. Dessutom älskar han djur (ni skulle se hans faderskap till våra katter) och barn. Och djur och barn älskar honom. Ni förstår vilket kap va.
S.
den hyperaktiva om den fundersamma överkänsliga.
Det är fel att säga överkänslig i en negativ mening för det allra finaste hos Sanna är att hon besitter mirakulöst mycket känslor och tankar. Stunder man upptäcker och upplever tillsammans med henne är otroligt svårtslaget, hon vågar ta in intryck, hon intresserar sig HYPERAKTIVT i människor och i stunder som ingen annan kommer i närheten av. Hon finner sidorna man inte hade någon tanke på själv, en enorm glöd som får henne att orka somfå.
Det var inte en tvekan på att flytta ihop med dig när vi sent den där söndagen hyrde en släpkärra, smög upp i din lägenhet, bar ut ditt piano och dina kläder för att senare komma hem till VÅRAT hem och strunta i pianostudierna och istället låta mig förundras av din glöd, kreativitet och drömmar med ett sött doftande glas med recioto della valpolicella, vilket alltid kommer kasta tillbaka mig till just den där stunden.
A.
