minnen av sommaren.

Fantastiska Grekland och stenplockning varje dag. 
Kompishäng vid vad jag tror är en av de vackraste platserna runt Vättern. 
Tältning på en öde ö i Bunn och den här magiska morgonen. 
Det godaste jag vet för att fira semester.
Sovmorgnar med de här mjuka personerna.
Bra kväll med prat om viktigheter tillsammans med smarta starka fina tjejer. 
Iskallt dopp i iskall sjö med dansant Malin. 
BEHÖVER JAG SÄGA NÅGOT? 
Diverse mysiga utflykter.
Och en himla massa grill.

Har älskat nästan varje sekund av den här sommaren. Vänt ansiktet mot solen och tagit vara på. Nu är det höst och jag är totalt redo. 

S.

den fundersamma om den hyperaktive matentusiasten.

Det här är alltså Andreas, min alldeles egna pojkvän. Han är den absolut bästa personen jag vet. Låt mig förklara varför: 

Eftersom Andreas är cirka bäst i världen på att fånga upp små typiska saker i människors olika agerande i olika situationer blir han också väldigt väldigt rolig. Den typiske ullaredsbesökaren, medelålderssvenssons på charter, att skapa människokaraktärer utifrån våra katter...... Och så vidare. Jag skrattar åt honom hela tiden och om jag är på dåligt humör räcker det med en viss blick alternativt danssteg alternativ sång med rolig röst för att jag ska gå från sura minen till gapskratt. 

Det finns ingen som går in i saker så helhjärtat som han. Stipendie i musik för att sedan sadla om helt och lägga hela sitt liv på mat och bli stjärnkock (håhå, det skriver jag under på) för att sedan testa på bagarlivet istället och bli mästare på äkta surdegsbröd. Eller här hemma hos oss, där ingenting står ogjort i mer än någon dag. Det här med "jag gör det sen" finns liksom inte hos honom och därför blir han ibland övermänsklig. På ett väldigt fint sätt. 

Kärleken. Världens absolut varmaste, tryggaste person att vara kär i, vilket jag då är i honom. Fina ord, massa kramar hela tiden och stöttande i precis alla lägen. Dessutom älskar han djur (ni skulle se hans faderskap till våra katter) och barn. Och djur och barn älskar honom. Ni förstår vilket kap va. 

S.

den hyperaktiva om den fundersamma överkänsliga.

Det är fel att säga överkänslig i en negativ mening för det allra finaste hos Sanna är att hon besitter mirakulöst mycket känslor och tankar. Stunder man upptäcker och upplever tillsammans med henne är otroligt svårtslaget, hon vågar ta in intryck, hon intresserar sig HYPERAKTIVT i människor och i stunder som ingen annan kommer i närheten av. Hon finner sidorna man inte hade någon tanke på själv, en enorm glöd som får henne att orka som
få.
 

Det var inte en tvekan på att flytta ihop med dig när vi sent den där söndagen hyrde en släpkärra, smög upp i din lägenhet, bar ut ditt piano och dina kläder för att senare komma hem till VÅRAT hem och strunta i pianostudierna och istället låta mig förundras av din glöd, kreativitet och drömmar med ett sött doftande glas med recioto della valpolicella, vilket alltid kommer kasta tillbaka mig till just den där stunden.

 

A.


plankor som snurrat och puffat vatten

Mycket slip, lite bets och två bockar från ikea gjorde Huluqvarns slitna plankor till ett efterlängtat skrivbord för att hjälpa våra överkreativa påfynd.
 
A

en miljard foton på posten.


Fick hem den bästa typen av postpaket för några dagar sen! Cirka en miljard foton. Och nu ingår de allra flesta av dem i en gigantisk fotovägg över min gamla byrå. Under denna vägg kan ni också skåda ett försök till att återuppliva våra pelargoner. Det går ganska bra, förutom att Disa (katt i format liten) plockar ut några högar jord varje dag för att leka med. 

S.

jackperiod is on.

Kompenserar allt höstbuande med hejarop när vi inviger de tjocka jackorna på kvällspromenaden. Älskar kylan som biter i kinderna och njuter av gularödabruna löv i träden och på marken. Mörkret och myset. Hur känslan av att komma hem blir så mycket starkare och bättre när värmen omfamnar i dörren istället för kväver en när det är lika varmt ute som inne. Länge leve detta årstidsland!
 
S.

välkommen.

Så kom det sig att en fundersam och överanalystisk flicka mötte hyperaktiv matentusiast till pojke en regnig novemberkväll för snart ett år sedan. De blev ett par, flyttade ihop efter tre veckor och adopterade två katter. Det här är bloggen om deras liv som består av väldigt mycket mat, en hel del snickrande, tjat om viktighter och oviktigheter plus en himla massa kärlek. Den sanna romanen om Sanna Hedh och Andreas Roman, helt enkelt. 

RSS 2.0