morgonmysig.

Morgonmyset med Elsa varje dag är livsviktigt. Hon är den snällaste och mjukaste lilla personen som finns och hennes största intressen i livet är att sova samt att samla på sig så många tofsar som möjligt som hon gömmer under bokhyllan. Lille bebis. 
 
S.

fläderte klockan fyra en måndagsmorgon.


Drömmer oroligt och vaknar med ett ryck när hans väckarklocka ringer klockan 03.40. Allt är tyst, världen sover, rummet alldeles kolsvart och man anar knappt de två kattsiluetterna som snusar vid fotänden. Jag drar mig närmre honom. Håller hårt och hans armar kramar tryggt när hans andetag gör mig varmare. Vill stanna tiden där.

Men han måste ju gå upp till slut, efter otaliga snooze-larm, och jag känner att det är en sån där dag. En som börjar med huvudvärk och för snabbt klappande hjärta och jag kommer sakna honom hela dagen, längta efter kvällen när vi sitter tätt ihop framför något halvkasst program på tv. Kommer oroa mig igenom timmarna tills dess. Inte somna om fastän det inte ljusnar än på länge.

Han vet. Han ser igenom mig som han alltid gör och när jag tror att han kommer in för att pussa mig hejdå viskar han vill du dricka lite te med mig innan jag går? 

Så ändrar dagen skepnad. Långsamt för varje klunk känner jag hur hans trygghet etablerar sig i mig och han stannar tills varenda liten droppe är uppdrucken. Säger lugnande roliga fina saker och när han ska gå känner jag hur hjärtat slår snabbt fast av kärleksrus och huvudvärken har nästan avtagit.

Jag älskar honom. För hur han ser igenom mig och för hans sätt att lugna mig som ingen annan. Han är allt och jag älskar älskar älskar älskar honom så oändligt mycket. 

S. 

grå söndag = le lista.

Vilken dag är det idag? 
Söndag. En sån där söndag med tillhörande söndagshumör (trött, halvdepp) och söndagsväder (grått). 

Vad ska du göra ikväll? 
Äta räkor och se på Solsidan, som förövrigt inte var alls bra sist tycker jag? Jag brukar gilla sorgligt blandat med roligt men det var ju enbart sorgligt fast några tappra försök på roligt. Nä. Hoppas på bättre lycka idag. 

Vad blir du glad av att få höra att du är?
En bra person sa till mig att jag utstrålar värme, då blev jag glad. Blir glad av att höra att jag är snäll och smart också, eftersom det är saker jag värdesätter högt i andra. 

Visa en bild du inte minns har tagits: 
En sovande jag på tvåårskalas. Det här var några dagar efter studenten och jag mådde jätteilla varpå alla trodde att jag var bakis/slutkörd/otrevlig när jag däckade mitt under kalaset. MEN jag var inte otrevlig, jag var bara magsjuk visade det sig nån timme senare. 

Vem saknar du?
Mina älsklingar som är alldeles för långt ifrån mig. Kom hem nu snälla!!!!!

Visa en bild på något som är asbra att ha: 
En liten familj att bo ihop med som dessutom råkar vara världens bästa. 

En outfit som är ovanlig för dig att ha på dig: 
Dockoutfiten.

Vad är du bra på?
Säga hur mycket jag tycker om alla fina personer omkring mig, reda ut saker, argumentera och njuta av små vardagliga saker. Gråta glädjetårar kan jag nog kalla mig för världsmästare i också. 

Vad vill du ha?
JUL. 

Vad tycker du är roligt?
Andreas är sjukt rolig och Malin likaså. Sen är det roligaste som finns stunden innan man ska bege sig ut på stan och man bara måste skriksjunga och dansa klart till ca 10 låtar till när vissa redan börjat gå bara för att sånt framkallar sjuka lyckorus. 

Vad är du dålig på?
Hantera oro och dålig självkänsla. Att fatta beslut. 

Vad tänker du baka i veckan?
Bullar in the making just nu faktiskt. 

Vem är du kär i just nu?
Alltid alltid alltid Andreas.

Vad var det första du snodde?
Snodde helt ofrivilligt ett skrivblock från Åhléns när jag och min syster var på stan. Jag var typ sju år och hade det under armen när vi gick ut. Det rimliga hade varit att lämna tillbaka det alternativt gå dit och säga som det var och betala för det men istället fick vi panik och sprang in på BR där vi dumpade det på en hylla. Minns fortfarande att jag blev helt iskall och chockad av detta.

Vad har du tänkt göra länge men ej gjort?
Måla en viss tavla. 

Vad hände i helgen? 
I fredags var jag hemma och såg på Idol med Andreas. Igår firade stora familjen mammas födelsedag och sen skrattade jag konstant med Malin i typ åtta timmar vilket var helt bäst. Idag är en dålig dag som gärna får ta slut nu.

S.

höstens unika dagar runt kvarnen.

 
A.
 
 

hur bemöter man sina egna rädslor utan att drabba sin eventuella framtida dotter?

"Gå inte vägen förbi skolan på vägen hem, Sanna. Hoppa av bussen en hållplats tidigare så att du slipper gå där det är så öde. Se till att aldrig någonsin bli för full. Låt inte glaset stå där du inte ser det, du kan bli drogad och tappa kontroll." Vad vi har fightats om det där, jag och mamma. Jag med min redan mycket etablerade rädsla har skrikit att det är minsann inte jag som tjej som ska akta mig och vara försiktig. Varför ska jag sluta gå den absolut smidigaste vägen hem från bussen och därmed ge en obehaglig skara män makten över mig? Varför ska jag på grund av det kön jag föddes till behöva vara rädd? Jag. Tänker. Inte. 
 
Men jag förstår henne nu och jag har nog alltid någonstans gjort det. Min mamma har aldrig någonsin tyckt att jag ska behöva akta mig, vara försiktig, begränsa mig. Hon har bara vetat. Sett hur samhället ser ut. Läst om våldtäkter på öde gångvägar genom mörka parker. Gjort allt i sin makt för att de aldrig någonsin ska drabba hennes egna döttrar. 

Man kan inte vara försiktig nog för att förhindra en våldtäkt, både jag och min mamma vet egentligen det alltför väl. De sker ju liksom överallt precis hela tiden. På krogen, hemma av någon som man litar på, när man spiknykter går av bussen en eftermiddag när mörkret knappt lagt sig, i den egna trappuppgången eller vid fredagsmyset tillsammans med pojkvännen eller varför inte pappan till de gemensamma barnen.

Därför tänker jag så förbannat mycket på vad jag ska säga till min egna eventuella framtida dotter. Jag vet redan nu hur jag kommer gå under av oro när hon går ensam hem på kvällarna men hur den rädslan inte får påverka henne. Hur gör man? Jag vill få henne att förstå att våldtäkter sker hela tiden men jag vill inte begränsa henne mer än vad samhället redan kommer att göra och det enbart på grund av hennes kön. Vill inte göra henne rädd och begränsad men samtidigt medveten om hur världen ser ut och lyfta fram för henne att vad du än har på dig eller hur full du än råkar bli får ingen gå över dina gränser. Det är aldrig ditt fel. Aldrig någonsin ditt fel. Det är männen som ska sluta våldta, aldrig kvinnor som ska sluta våldtas.  

Oron äter alltså på riktigt upp mig redan nu och jag funderar varje dag på hur jag ska bemöta den rädslan när min eventuella framtida dotter ska ut i det här stundtals så fruktansvärda samhället. Hur fan släpper man taget om henne när man vet hur världen ser ut? Kan i alla fall konstatera att förståelsen för min mamma blir större och större, samtidigt som min glöd och passion för feminism och kvinnors rättigheter bara växer och växer. 
 
För såhär är det: varje gång vi försöker hitta sätt för kvinnor att förhindra att bli våldtagna lägger vi skulden på de som drabbas och det har vi alla skyldighet att undvika till varje pris. 
 
S.

min trygghet.

Håller fram handen och känner hur en mjuk mule snuddar och andas varmt. Ser in i ett par snälla ponnyögon och när jag smeker den lilla halsen känner jag ett totalt lugn i mig. Trygghet. Djur gör så med mig och därför vill jag vara omgiven av dem jämt. Spinnande katter som trycker sina blöta nosar mot mitt ansikte. Stora hästar med deras kraft och känslan av vi när de bär mig fram fort, fort. Små hundar med viftande svansar och överlyckliga hoppfulla ögon. 

Jag söker mig till dem när jag tappar fotfästet. När jag ser ondskan som människor skapar i världen och när oärligheten vinner över det som är sant, äkta. När vi skadar varandra medvetet eller omedvetet. När politiker talar högt ovanifrån och folket står ohörda utan minsta lilla ögonkontakt med de som med duktiga formuleringar dikterar hur det samhället vi lever i ska se ut. Då.

Då finns de där. Mjuka, varma och äkta och jag får gråta ner i pälsen.
Som den bästa av mediciner mot världen eller bara en grå oktobersöndag. 

S

konstaterar:

1. Alla borde se Monica Z på bio. Det är nu en vecka sedan vi såg den och fortfarande är jag inne i ett inspirationsrus som innebär en tro på att jag är oövervinnlig och kan göra vad jag vill med mitt liv bara jag ger mig fasen på att det ska gå. En BRA känsla alltså. 
 
2. Malin är den roligaste personen jag vet. Jag kan skratta när jag tänker på henne ibland, fast allra mest när vi smsar om väldigt ickes smsvänliga saker. Många bokstavskombinationer i våra liv och alla tycks de stämma överens med varandras. HSP, PMS, IBS och en släng av ADHD hade vi ett tag också. 

3. Saknar mina vänner som är i Indien. Börjar gråta ungefär varje gång jag läser deras blogg som ni hittar här. Dels på grund av saknaden och dels på grund av hur fint det arbetet de utför där är. Ganska mycket för att jag kan känna en så stor sorg också över att världen är så orättvis som den faktiskt är. Önskar att det var så lätt som man trodde när man var liten att göra världen till en vackrare plats för alla. "Kan inte alla bara vara vänner då" tänkte jag. Tänker så fortfarande ibland. Inga klasser ingen könsdiskriminering = fred och samma förutsättningar för varenda en. 

4. Hästar är världens bästa djur och imorgon kanske jag är ett steg närmare att äntligen få börja rida igen. DESSUTOM TILLSAMMANS MED ANDREAS. Drömmen. När vi blir äldre ska vi bo på en hästgård med nordsvenska hästar och katter. 
 
5. Vill ha en bebis. Alltså den lyckan den dagen man får gosa med sin alldeles egna bebis. Åh. Men det kommer nog dröja några år. Okejrå. 
 
6. Att söka jobb är det mest nedslående och självförtroendekrävande som finns. 

den sanna romanen ordnar middag ett år för sent.

Igår var det dags att laga förra årets julklappsmat till mamma och pappa! Har nog aldrig känt mig så cool som jag gjorde i kockrock. Sen att mitt arbete egentligen hade väldigt liten procent med matlagning att göra spelade inte så stor roll. Gjorde det jag gör bra istället: skrev meny, serverade vin, dukade..... Och blandade ett par smetar, typ. 
Andreas däremot lagade mat så att det räckte och blev över. Till förrätt: rökt sik med vichyssoise och sikrom. Så. Sjukt. Gott. 
Huvudrätt i form av entrecôte med Karl Johansvamp. 
Nöjd pappa. 
Fina föräldrar.
La upp dessert...
...och avslutade måltiden med det här magiska. Hemmagjord vaniljglass kan mycket väl vara det godaste jag vet. Chokladfondant hamnar inte långt därefter och till det helt underbart goda bär som en sista mycket sen smak av sommaren. 

Så himla mysig kväll tillägnad två av de viktigaste personerna som finns. 

S.  

nyponsoppa med ingefärasorbet.

I helgen firade vi Andreas mamma med trerätterslunch. Startade med med moules mariniéres (typ världens enklaste recept med musslor som vi kan slänga upp här snart), torsk med sabayon till huvudrätt och avslutningsvis den här sjukt goda och lite oväntade desserten. Smaken av nypon tillsammans med hettan från ingefäran blir så himla gott. Så gott att vi (läs: Andreas) faktiskt inte kan låta bli att visa er hur man gör. 

Ingefärasorbet gör du någon dag innan servering eftersom den ska frysas. Till den behöver du färsk ingefärajuice, socker, vatten och gelatin. Andreas använde sig av en centrifug för att få ur juicen ur ingefäran, men det går också att hacka ingefära och lägga i en burk med typ 1 dl vatten i kylen och låta vattnet dra till sig smaken ett ganska bra tag. Därefter silar du ut vätskan. 

Gör såhär: 
Koka upp lika delar socker och vatten till en sockerlag (typ 2,5 dl av varje till fyra personer). 
När det svalnat häller du i ingefärajuice och blandar ner ett gelatinblad.
Om du har en glassmaskin så fryser du ner allt i den. Har du inte det lägger du allt i frysen men rör om ungefär en gång i halvtimmen tills den är fryst.

Nyponsoppan ska också vara kall vid servering, därför kan du ju förslagsvis göra den medan glassen fryser.

Till den behöver du:
1 dl torkade nyponskal (vi hittade våra i en hälsokostbutik)
2,5 dl vatten
2,5 dl vitt vin
2,5 dl socker
1 urskrapad vaniljstång
1 citrongräs (för att få ut mer smak så banka lite på den innan du kokar den) 

Gör såhär: 
Koka upp alltihop utan nyponskalen.
Ta av kastrullen från plattan, häll i nyponen och rör om. 
Låt allt svälla i någon timme. När det svällt har citrongräset gjort sitt för smaken och du kan plocka bort det. 
Därefter mixar du allt till en slät soppa. 
Späd med lite vatten om den känns för tjock, det är en smaksak. 
Ställ in i kylen och ta fram först till serveringen. 

Precis innan servering lägger du i valfri mängd sorbet och nyponsoppa i vardera tallrik. Tänk på att ingefäran ger en viss hetta så överdosera inte sorbetmängden, även om den är magiskt god. 

S & A. 

#1000ungafeminister

Jag är feminist för att jag inte vill vara rädd mer när jag går hem sent på kvällen. För att jag är trött på att bli bedömd utifrån min kropp. För att jag inte för mitt liv kan förstå varför män tjänar mer pengar än kvinnor som arbetar med exakt samma saker. För att kvinnor i andra delar av världen inte ens får arbeta. För att jag när vi satt i ring på mellanstadiet satt med benen lite upphöjt över stolen när jag såg att min bästa kompis lår inte täckte lika stor del av sitsen som mina gjorde. För att när jag på högstadiet blev tagen på rumpan av en kille i klassen om och om igen och till sist skrek högt "MEN SLUTA TA MIG PÅ RÖVEN" blev tillsagd av en lärare att "säg inte röven, Sanna". För att hon när jag frågade om hon inte skulle säga till honom att sluta tafsa istället svarade att "killar styrs av hormoner". För att hon också viskade till mig sen att jag kanske faktiskt skulle ta det hela som en komplimang istället, han kanske rentav var kär i mig?! 

För att min eventuella framtida dotter ska kunna gå klädd hur fan hon vill och vara hur full som helst utan att någon endaste person tar sig friheten att gå över hennes gränser som hon och bara hon sätter. 

Därför, för att nämna några anledningar, är jag feminist. 

RSS 2.0