densannaromanen.blogg.se

Goderafton hej hej tjena. Jag kom precis hem från den så kallade "riskettan" som alltså är en del av körkortsutbildningen i Sverige. Jag lärde mig framför allt två saker, nämligen att 1. man borde inte vistas i miljöer där bilar rullar och verkligen inte själv köra bil för det är livsfarligt och min dödsångest blev om möjligt ännu större och 2. män kör bättre bil MEN statistiskt sett så ligger de bakom majoriteten av olyckor som sker i trafiken.

:-D :-D :-D 

 

Allvarligt. Det finns tillfällen då min kropp börjar koka av frustration. Idag gjorde den det otaliga gånger under de där fyra timmarna och det är på riktigt både fysiskt och psykiskt ansträngande när det händer. Jag tappar fokus och vill protestera högt. I ett rum med ett tjugotal okända ansikten är det obehagligt att vara ensam mot strömmen.

Det började med att orden MANLIGT och KVINNLIGT visades på powerpointen framför oss varpå körläraren bad oss att två och två diskutera hur män respektive kvinnor kör bil. Sen ska vi prata om det i hela gruppen och kursledaren skriver upp vad vi kommit fram till i spalterna. Under KVINNLIGT fylls det på med ord så som "passiva", "försiktiga", "kör mer efter reglerna" och "oroliga". Under MANLIGT hamnar det motsatta, typ "offensiva", "säkrare", "tar mer risker", "kör fortare" och - håll i er - "stylande inför tjejer". Och så vidare. Ni fattar. 

Jag tror också att män i större utsträckning kör mer oförsiktigt, triggar igång varandra och vill visa vad de kan. Men jag saknar analysen. Jag saknar resonemang och frågan "VARFÖR". För vad lär vi oss av att räkna upp manliga och kvinnliga egenskaper i trafiken och ha en kursledare som förklarar dessa precis lika bombsäkert som hon just förklarat att alkohol gör oss oklarare i hjärnan? Absolut ingenting. 

När jag ska berätta vad vi i vår grupp kommit fram till börjar jag med att förklara varför jag tror att det är såhär. Jag säger att det handlar ju väldigt mycket om inlärda mönster det här. Att tjejer från att de är små lär sig att vara försiktiga och inte ta så mycket plats medan de små pojkarna oberoende av hur de är som personer alltid är små tuffingar med galna tryck och racerbilar på tröjan. Innan vi ens lärt oss gå eller prata har vi ju blivit satta i olika fack. Jag förklarar att jag tror att det är viktigt att prata om det för att kunna förstå samband och motverka alla tuffa krav killar har på sig (=trafikfara) och det dåliga självförtroendet tjejer visar på. Inte för att vara den där politiskt korrekta jobbiga tjejen som ständigt måste hävda sitt genustjaffs, utan för att förhindra olyckor relaterade till de här beteendena (plus att jag kanske vill så ett litet genusfrö i någons hjärna, okejråh erkänner). 

Mitt påstående möts av suckar och ett trött skratt av kursledaren. Hon avbryter med ett "så är det säkert" och ger mig en mentalt nertryckande klapp på huvudet. Så tittar killen till vänster om mig upp, skrattar hånande och säger "no offence tjejen, men asså killar e ju överlag bättre på att köra bil å liksom vi stylar ju för tjejerna å så me de e la för vi har ju mer intresse för att köra å så liksom". Något dör inom mig. Han har inte lyssnat. Han har valt att inte höra något alls av det jag just försökt förklara och känslan i mig känns igen för det är inte första gången det händer.

Kursen fortsätter i samma anda och gång på gång säger kursledaren emot sig själv genom att först visa statistik på olycksfall orsakade av män och deras så kallade "manliga egenskaper" och sen påstå att män liksom föds med en bättre förmåga än kvinnor när det kommer till att köra bil. 

Och jag sitter tyst. Stirrar ner i pappret, knyter näven under bordet. Känner hur hopplösheten fyller mig och jag förbannar på riktigt allt som har med den här riskettan att göra.