fläderte klockan fyra en måndagsmorgon.
Drömmer oroligt och vaknar med ett ryck när hans väckarklocka ringer klockan 03.40. Allt är tyst, världen sover, rummet alldeles kolsvart och man anar knappt de två kattsiluetterna som snusar vid fotänden. Jag drar mig närmre honom. Håller hårt och hans armar kramar tryggt när hans andetag gör mig varmare. Vill stanna tiden där.
Men han måste ju gå upp till slut, efter otaliga snooze-larm, och jag känner att det är en sån där dag. En som börjar med huvudvärk och för snabbt klappande hjärta och jag kommer sakna honom hela dagen, längta efter kvällen när vi sitter tätt ihop framför något halvkasst program på tv. Kommer oroa mig igenom timmarna tills dess. Inte somna om fastän det inte ljusnar än på länge.
Han vet. Han ser igenom mig som han alltid gör och när jag tror att han kommer in för att pussa mig hejdå viskar han vill du dricka lite te med mig innan jag går?
Så ändrar dagen skepnad. Långsamt för varje klunk känner jag hur hans trygghet etablerar sig i mig och han stannar tills varenda liten droppe är uppdrucken. Säger lugnande roliga fina saker och när han ska gå känner jag hur hjärtat slår snabbt fast av kärleksrus och huvudvärken har nästan avtagit.
Jag älskar honom. För hur han ser igenom mig och för hans sätt att lugna mig som ingen annan. Han är allt och jag älskar älskar älskar älskar honom så oändligt mycket.
S.
Kommentarer
Trackback
