min trygghet.

Håller fram handen och känner hur en mjuk mule snuddar och andas varmt. Ser in i ett par snälla ponnyögon och när jag smeker den lilla halsen känner jag ett totalt lugn i mig. Trygghet. Djur gör så med mig och därför vill jag vara omgiven av dem jämt. Spinnande katter som trycker sina blöta nosar mot mitt ansikte. Stora hästar med deras kraft och känslan av vi när de bär mig fram fort, fort. Små hundar med viftande svansar och överlyckliga hoppfulla ögon. 

Jag söker mig till dem när jag tappar fotfästet. När jag ser ondskan som människor skapar i världen och när oärligheten vinner över det som är sant, äkta. När vi skadar varandra medvetet eller omedvetet. När politiker talar högt ovanifrån och folket står ohörda utan minsta lilla ögonkontakt med de som med duktiga formuleringar dikterar hur det samhället vi lever i ska se ut. Då.

Då finns de där. Mjuka, varma och äkta och jag får gråta ner i pälsen.
Som den bästa av mediciner mot världen eller bara en grå oktobersöndag. 

S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0