den fundersamma om den hyperaktive matentusiasten.

Det här är alltså Andreas, min alldeles egna pojkvän. Han är den absolut bästa personen jag vet. Låt mig förklara varför: 

Eftersom Andreas är cirka bäst i världen på att fånga upp små typiska saker i människors olika agerande i olika situationer blir han också väldigt väldigt rolig. Den typiske ullaredsbesökaren, medelålderssvenssons på charter, att skapa människokaraktärer utifrån våra katter...... Och så vidare. Jag skrattar åt honom hela tiden och om jag är på dåligt humör räcker det med en viss blick alternativt danssteg alternativ sång med rolig röst för att jag ska gå från sura minen till gapskratt. 

Det finns ingen som går in i saker så helhjärtat som han. Stipendie i musik för att sedan sadla om helt och lägga hela sitt liv på mat och bli stjärnkock (håhå, det skriver jag under på) för att sedan testa på bagarlivet istället och bli mästare på äkta surdegsbröd. Eller här hemma hos oss, där ingenting står ogjort i mer än någon dag. Det här med "jag gör det sen" finns liksom inte hos honom och därför blir han ibland övermänsklig. På ett väldigt fint sätt. 

Kärleken. Världens absolut varmaste, tryggaste person att vara kär i, vilket jag då är i honom. Fina ord, massa kramar hela tiden och stöttande i precis alla lägen. Dessutom älskar han djur (ni skulle se hans faderskap till våra katter) och barn. Och djur och barn älskar honom. Ni förstår vilket kap va. 

S.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0